Filmen handlar om en nybliven medelklassänka (Jane Wyman) med två nästan vuxna barn som förälskar sig i sin jordnära trädgårdsmästare (Rock Hudson). Plötsligt slits hon mellan det bekväma livet hon alltid känt till och det enkla, bohemiska liv med Hudson som hon i hjärtat längtar efter.
Sirk har genom åren anklagats för att vara översentimental, enkelspårig och klichéfylld i sina karaktärsteckningar och man skall inte sticka under stolen med att det finns föråldrade inslag i "All that heaven allows". Rock Hudsons karaktär framstår ibland som präktigt principfast och verkar moraliskt omutbar trots sin stora kärlek för Wyman. Barnen är också lite överdrivet cyniskt tecknade i sitt direkta utdömande av Hudson för att sedan, något år efter, flyktigt ta tillbaka alltihop. Men det spelar ingen roll. Det är dessa hårt dragna konflikter och karaktärer liksom fotografen Russel Meattys fantastiska technicolor foto som tecknar knivskarpa kontraster och engagerar mig tills historien slutligen når in i ens hjärta likt en vacker färglagd sagobok.
"If a man does not keep pace with his companions,
perhaps it is because he hear a different drummer.
Let him step to the music which he hears,
however measured or far away."
(Citat ur filmen)
En kvinnlig, nära vän till Hudson i filmen använder poeten H.D Thornton fantastiska dikt för att beskriva Rock Hudsons starka karaktär och hans drivkraft för Wyman. Elegansen är alltid närvarande i filmen.
Och sedan har vi bilderna, komposition, ljussättningen och färgerna i dom stämningsfyllda, känslomässigt starka miljöer som karaktärerna rör sig i. Snön som virvlar ute i den blå natten. En ren står utanför och tittar in i den gamla kvarnens frostade fönster där eldstaden sprakar i rött och orange. Höstlöven som blåser in i ett överklasshem i Sirks "Written on the Wind". Det gyllene höstljuset över det höga klocktornet och den sömniga småstaden. Sirk skapade symboliska sagor för vuxna men han vågade också behandla ämnen som var mycket moderna för sin tid. Bara en sån sak som att barnen försöker trösta sin mors ensamhet med att köpa henne en teveapparat som sällskap. En sån sorglig symbol för ensamhet i 50 talets Amerika och än idag tyvärr.
Han berättar också om klasskillnader och djupt präglade fördomar. Om uppseendeväckande kärlek mellan en medelålders änka och en yngre vältränad man. I Sirks kanske starkaste film "Imitation of life" tar han till och med upp debatten om rasrelationer och rashat, när en ung ljushyad dotter förnekar sin egen mamma som är mörkhyad och tillhör arbetarklass vilket får tragiska konsekvenser för alla inblandade. Man bör alltså komma ihåg att detta var en gång mycket moderna filmer med starka känslomässiga budskap som jag anser har mycket att erbjuda oss än idag.
Rainer Werner Fassbinder, Kathryn Biggelow och Tod Haynes är alla regissörer som dyrkat
Douglas Sirk. Se exempelvis Fassbinders "Rädsla urholkar själen" eller Haynes
"Far from heaven" som bägge är direkta hyllningar till Sirk. Jag ser framemot att bekanta mig
med mer filmer av denna såpoperans mästare och flygar filmen "Tarnished Angels" med
Rock Huson i huvudrollen står på tur. Jag får återkomma med mina tankar om denna. Tills dess:
Unna dig själv en stund med en Sirk klassiker! "Written on the Wind", "All that heaven Allows"
och "Imitation of Life är alla varmt rekommenderade".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar